Vem har ansvaret för att ett fordon ska kunna återvinnas

Enligt Naturvårdsverkets åläggande till Bilproducenterna är de skyldiga att se till att alla fordon med max 3,5 ton totalvikt återvinns på ett korrekt sätt. I ”Förordningen SFS 2007/185” är målen fastställda. Först krävdes 85 procent återvinning av vikten, för att senare höjas till 95 %. Under utvecklingsprocessen har vissa förändringar införts. Den viktigaste är att återanvändning av begagnade bildelar redovisas i uppnått resultat. När kravet ställdes år 2007 fanns ingen rationell återvinningsmetod.

Att skrota bil i Göteborg kostade också ett avsevärt belopp för ägaren. Vissa modeller från Volvo, Saab och Mercedes kunde dock lämnas gratis. Det stora problemet med dumpade bilar uppmärksammades av Naturvårdsverket, som i förordningen krävde att bilproducenterna, förutom skrotning och avregistrering skulle stå för kostnaden. Men processen att nå återvinningsmålen var lång och problematisk. Ett fordon består av ett stort antal olika metaller och ämnen. Och många av dessa klassas som miljöfarligt avfall. Att manuellt demontera och sortera vraken var ekonomiskt ohållbart.

 

 

Därför tillsattes en arbetsgrupp med Stena Recycling som ledande. Idag, närmare 15 år efter beslutet, har 95 % återvinning uppnåtts med råge. Så en rationell återvinning ger en mycket god ersättning till ägare, som lämnar in sin bil med registreringsbevis hos en auktoriserad bilskrot, som även tjänar pengar på fordonet. En ägare ansvarar för sin bil till den är skrotad och avregistrerad enligt miljöbalken. Med tanke på de stora miljöproblemen som är kopplade till dumpningar bör ansvaret fördelas. En bilägare ser till, att bilen lämnas till en auktoriserad bilskrot. Den utfärdar mottagningsbevis och skrotningsintyg, ansvarar för sanering av miljöfarliga ämnen, och skickar de pressade vraken till ett fragmenteringsföretag för återvinning.

21 sep 2021